JENNY WIKLUND

Varför bor man där man bor

Jag mår så konstigt. Jag har i hela mitt liv velat bo i värmen och nu fick jag göra det i 6 veckor! Men jag längtade hem och åkte hem. Och känner mest vad i helvete vad det här att längta till? Missförstå mig inte, jag är otroligt glad att jag har familjen och Alex nära men nu pratar jag om själva platsen. Nynäshamn i november är inget att längta till. Inte december, januari, februari eller mars heller för den delen och det är det som gett mig ångest de här två dagarna jag varit hemma nu. Det är så grått, tråkigt och kallt och det får mig verkligen att må dåligt. Alltså bara av att veta hur fantastiska, vackra, glada och framförallt varma platser det finns på jorden och sedan titta ut genom fönsret här hemma... usch, det ger mig rysningar! Jag är en sådan som som blir deppig den här årstiden. Kylan bara gör ont, mörkret gör mig ledsen och jag har ingen energi. Jag behöver liv och rörelse, färgglad natur och värme. Alltså verkligen behöver för mitt välmående.

Det har verkligen fått mig att börja fundera vad jag vill göra med livet. Jag har alltid vetat vad jag ska plugga och vad jag vill jobba med men nu vet jag inte. Det enda jag vet är att jag inte vill bo här. 
 
 

Tom

Såg fram emot att komma hem. Att allt skulle vara som vanligt. Alla skulle vara glada.

 Men det har bara varit tårar. Mina älskade bästa katter finns inte kvar. Inte någon av dom och jag förstår ingenting. Det gör så ont i mig. Finner inga ord är bara så otroligt jävla ledsen 




Im coming home

Godmorgon! Sitter i skrivande stund på flygplatsen i Qatar. Det är verkligen ett land jag inte vet någonting om och när jag säger att jag ska mellanlanda i Doha (staden) så verkar ingen annan veta vad det är heller faktiskt.

Jag orkar inte bli ledsen en gång till så jag håller mig kort. Att lämna Lisa och hoppa in i taxin igår var så fruktansvärt jobbigt. Vi båda grät och hade ont i magen. Vi har spenderat varje minut med varandra i över 6 veckor. Då tänker någon säkert "nää inte VARJE minut, duschar ni tillsammans eller?" och ja, vi har stått i duscharna bredvid varandra på hostels och pratat samtidigt. Valt toaletterna bredvid varandra och suttit och snackat. Det är sant! Vi har varit så tätt inpå varandra hela tiden och helt plötsligt ska vi inte vara det... Det känns jättejobbigt. 

Nu ska jag leta efter min gate. Flög först till Melbourne och mellanlandade där och sen ett 14-timmars flyg hit. Sen är det 7 timmar hem härifrån. Om någon ville veta liksom!